louisethuresson

Jag opererades onsdagen den 13 Juni på Proforma Clinic och min kirurg var Carl-Johan, 'Calle' Gustafson. Kvällen innan operations-dagen duschade jag med Descutan och kröp ner i en nybäddad säng, allt för att minska infektionsrisken. Jag hade inga problem att sova den natten och när klockan ringde 05.00 bokstavligt hoppade jag upp ur sängen, precis som ett litet barn på julafton. Jag duschade än en gång med Descutan och sedan försökte jag få i mej lite frukost eftersom jag skulle vara fastande minst sex timmar innan operationen. Klädde på mej och plattade håret och hade lite dö-tid hemma eftersom jag inte fick ha på mej vare sej smink, bodylotion, deo, parfym och dylikt som skulle tagit mer tid. Packade min väska väldigt lätt, jag hade med mej ett par extra trosor+strumpor, smink, hårborste, deo och pengar.

Jag var lugn som en filbunke på tåget och under hela vår promenad från T-centralen till Söder och Proforma Clinic, mamma var den som var nervös. Jag skulle vara där vid 13.15 och vid 13.00 ca gick vi in på kliniken och jag anmälde mej i receptionen, fortfarande helt lugn. Receptionisten som hette Nadja var supertrevlig, hon kollade leg, svarade på mammas nervösa frågor om hon fick vara med in på rummet innan och sådär - det fick hon, jag hade fått ett eget rum, och sa att betalningen kommit in som den ska så det var bara att slå sej ner i fåtöljerna och vänta en stund så skulle hon visa in oss på rummet sen. Vi hann sitta i ca 2-3 minuter innan Nadja kom och hälsade "på riktigt" och visade in oss på mitt rum som var nummer 9, längst bort från toaletterna (med mina toalettvanor, springer på toa ca 10-12 ggr om dan pga liten blåsa, gjorde det mej väldigt nervös haha).

Nadja visade mej vart jag skulle lägga mina kläder och gav mej lite papper att fylla i, önskade mej lycka till och sa att Calle snart kommer in och ritar på mej. Jag skyndade mej att byta om till morgonrock och tofflor, fick endast ha trosor på mej, och sedan fyllde jag i papperen. Skyndat mej hade jag då inte behövt göra, Calle kom först efter nästan 2 timmar, och den där väntan gjorde mej väldigt nervös. Medans vi väntade gjorde jag och mamma små "lekar" som sten sax påse osv, haha. Calle kom i alla fall in på rummet vid tre, som en frisk fläkt och så började han såklart skämta på en gång. "Är du nervös nudå?" "Jaa det kan man säja haha" "Ja men vad bra, det ska du vara! Det är ju första gången för mej det här, så jag är också lite nervös". Man kan ju tycka att hans små skämt borde göra en ännu mer nervös men jag blev bara lugnare av det och skämtade tillbaka. Han satt sej på sängen och jag fick stå framför honom, han började rita och vi tog än en gång upp snacket med storleken. 375 eller 400. Jag talade än en gång om vad jag var ute efter, passande till min kropp men ändå lite större, dock inte gigantiska så de ser ut som om jag är större än vad jag är. Det som blir snyggast helt enkelt. Han mätte lite och sa att mitt mellanrum mellan bröstkorg och nyckelben var lite för "kort" så hade jag tagit 400 hade de suttit under hakan och han sa att 375 garanterat skulle "fylla ut" mina egna bröst perfekt. 375 cc blev det och sedan sa han "Sov så gott då" med glimten i ögat, "Snart är det dags, jag skickar in narkossköterskan om en liten stund".

Narkossköterskan kom in kort därefter. Supertrevlig och underbar var hon! Jag fick en liten ”minikopp” med fem tabletter, smärtstillande, lugnande och mot illamående som jag skulle svälja ner med så lite vatten som möjligt. Talade om att jag har väldiga problem att svälja tabletter överlag men det var ingen fara lugnade hon mej med. Det gick bra att svälja tabletterna och hon hjälpte mej på med ett band på armen där namn och person-nr stod och sedan sa hon ”Dåså! Dags för operation!”

Jag kramade mamma hejdå och bad om att få ”nervös-kissa” innan vi skulle in i operations-salen. För att komma in i operations-salen var man tvungen att gå igenom uppvaket, där det låg fyra utslagna tjejer och ungefär DÅ blev nervositeten som starkast. Det var då jag insåg att ”Jaa, jag ska faktiskt göra detta nu. Där ligger jag om en stund, med nya bröst!” Jag fick hjälp på med en liten grön ”mössa”, mina händer skakade alldeles för mycket för att kunna få på den själv. När vi kom in i operations-salen spelades det hårdrock på högsta volym, narkossköterskan sänkte musiken, bad mej ta av morgonrock och tofflor och så sänkte hon ”sängen” jag skulle lägga mej på, eftersom jag är så kort så jag fick lättare att komma upp, haha! La mej där med armarna rakt utåt och fick ett stort och varmt täcke över mej och en kudde under knäna. Det kom in en till sköterska, Laila, som bad mej upprepa person-nr, sedan satte hon en ”platta” på mitt lår. Medans Laila höll på med det hade jag blivit stucken i vänster arm och fått något medel insprutat. Det kändes så himla bra att ligga där, de talade om precis vad de gjorde hela tiden, hörde sej för om det kändes bra och pratade jättelugnt med en. Narkossköterskan bad mej tänka på något fint och andas in lite syrgas. Tog två andetag och kände att ”Nej men fan, detta kommer ju inte funka.” Jag kände inte av någonting alls. Tog ett till och tänkte att jag kanske skulle blunda och kort därefter somnade jag.

Det första jag tänkte när jag vaknade var att jag nog opererades just då så jag var på väg att i ren panik skrika ”JAG ÄR VAKEN!!!” men som tur var, eller ja tur och tur – det gjorde ju ont såklart, vaknade jag med världens hostattack så jag kunde ju inte riktigt prata. Jag kollade snabbt runt i rummet, det låg två tjejer bredvid mej, kände att det var något som störde vid näsan men det var sköterskan som drog ur slangen jag hade där, och sedan somnade jag om. Vaknade igen, kollade mej runt i rummet, var helt ensam så jag snabbade mej med att lyfta på täcket och där var dom! Mina nya bröst! Kände mej riktigt pigg och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag låg och räknade ”plattor” i taket tills en sköterska kom fram och hälsade, har för mej att hon hette Eva. ”Oj vad du ser pigg ut!” ”Du hostade rejält där när du vaknade, lät riktigt illa. Röker du?” Fick hjälp att dricka vatten och sedan så skjutsade hon in mej på mitt rum. Då var klockan 18.30.

Jag bad om att få gå på toaletten direkt och sköterskan sa att ja, vi gör ett försök. Man ska helst sova lite precis efter uppvaket, pga svimningsrisk, men eftersom jag såg så pigg ut så fick jag försöka. Fick sätta mej upp helt själv och dingla med benen från sängkanten. Hon tyckte det såg så bra ut så jag fick ställa mej upp kort därefter och hon hjälpte mej på med morgonrocken. ”Jag går med dej till toaletterna för säkerhets skull, så får du lova att säja till om du blir illamående eller behöver spy.” Vi började gå och det kändes superbra, hon sa ”Nämen, det ser ju ut att gå jättebra för dej, dej kommer jag inte vara ett dugg orolig för” och så fick jag gå själv den sista biten. Klarade det bra och tog mej tillbaka till rummet och upp i sängen igen, kastade mej över mobilen och smsade alla att jag mådde bra och så bad jag mamma komma med godis, drack lite cola och vatten som sköterskorna hade ställt in. Mamma kom och sköterskan hade sagt att ”Hon är förvånansvärt pigg! Det är som om hon inte opererats”, lite kul att höra. Mamma tog lite kort på mej och sådär och jag passade på att trycka på larmknappen för att få lite smärtstillande och sedan beställde jag in lite mat i samma veva. Fick en meny att välja ifrån, jag valde pasta med kyckling och mustig svampsås. SUPERGOTT och jag åt upp allt på tallriken. Även det chockade tydligen sköterskorna, haha!

Mamma gick och jag låg och kollade lite på tv och smsade och sedan kom nattsköterskan in och presenterade sej. Hon sa att brösten såg jättefina ut och så sa hon ”Ja det stämmer som dom säjer, du är ju JÄTTEPIGG!” Fick tabletter och hon tog ut tallriken från rummet och frågade om det var något mer jag behövde innan hon skulle komma in lite senare och ge mej lite papper och min sportbh. Jag fortsatte kolla på tv och runt 22.30 där började jag bli trött. Som tur var så kom nattsköterskan in då och gav mej kirurgtejp, papper med tips och råd och en sportbh jag skulle få hjälp med att sätta på dagen efter. Jag somnade kort därefter och vaknade endast en gång den natten, klockan tre när sköterskan kom in med mer smärtstillande. Tog dom och somnade sedan om och vaknade av mej själv vid 06.15, superpigg. Tog mej upp ur sängen och mot toaletterna och när jag gick förbi uppvaket där sköterskorna är så log nattsköterskan mot mej, skrattade och sa ”Godmorgon! Ja-a, och där går du som om ingenting har hänt!”

Kollade lite mer på tv och lite efter sju kom sköterskan in igen och tog bort ”ploppen” i armvecket och sa att frukostvagnen var framme så det var bara att gå och ta, och sa att Calle skulle komma in vid 08.00 ungefär. Gick upp direkt och tog frukost, var ensam vid vagnen så jag började fundera på om jag var den enda som var pigg? Sminkade mej så fort jag ätit upp, kollade lite mer på tv och sedan kom Calle. Han tyckte allt såg jättebra ut och även han nämnde att jag verkade väldigt pigg och rörlig. Sa att han skrivit ut recept på Citodon och Penicillin, berättade hur jag skulle göra när jag bytte tejp och hur jag skulle sköta om tuttarna efteråt. Stämde av lite om allt möjligt och kom överens om att ta tre-veckors-återbesöket över telefon istället så jag slapp åka så mycket fram och tillbaka.

Kort efter det kom nästa sköterska in, Ylva. Hon tyckte också jag såg pigg ut (haha!), hjälpte mej på med sportbh:n och pratade om hur/när/vilken bh som ska användas efter operationen och lite sådant och sedan sa hon att det var OK att ”checka ut” och att jag skulle ringa om det var något jag kom på i efterhand. Mamma hade smsat att hon satt i receptionen och väntade så jag klädde på mej och packade min väska och gick ut i receptionen. Där pratade vi om återbesök, (även receptionisten sa att jag såg pigg ut) vi fick papper att fylla i när vi kom hem (rese-ersättning), vi fick telefon-nummer till taxi och så fick jag en massa lyckönskningar och jag tackade för mej.

Gick direkt till apoteket och hämtade ut mina tabletter, då var klockan runt 09.15 och tåget hem gick 11.45. Det kändes såå himla jobbigt att ta en taxi till stationen och sitta där och vänta så jag fick med mamma när jag sa att jag hellre tar en lugn promenad till stationen. Sagt och gjort, nyopererad och allt, vi gick hela vägen! Tågresan hem gick bra, jag har inte alls mått dåligt efter operationen, brösten ser redan jättefina ut, smärtan har känts som träningsvärk och ett svagt tryck över bröstet – ondast har jag haft i bröstveckan, när det stramar och drar precis vid snitten och jag har inte haft särskilt mycket problem att sova om nätterna. Duscha går hur bra som helst och jag klarar av de flesta vardags-sysslor jag är tillåten att göra, helt själv.

Jag kan med hela mitt hjärta VARMT rekommendera Proforma Clinic, alla underbara sköterskor och framför allt Calle! Man blir så omhändertagen och känner sej som en riktig prinsessa! Jag längtar redan tillbaka och känner att jag skulle kunna göra om detta hur många gånger som helst, bara för att få vara där igen. Funderar du på en bröstförstoring så tveka inte på att faktiskt göra en, detta är det absolut bästa jag har gjort och jag är så himla himla lycklig!