Mitt i natta

Jaa...här sitter jag i godan ro och har inte en tanke på att lägga mig. Klockan är kvart i ett men jag är inte ett dugg trött och såhär har det varit i ett par dagar nu. Kan ju konstatera att min konstanta trötthet endast infaller om mornarna nu. Jag har ju de senaste dagarna känt mig otroligt hängig och påväg att bli sjuk. Jag började känna av det redan fredag/lördag förra helgen och på söndagen jobbade jag, vilket jag tror var den utlösande faktorn för förkylningen. Sedan dess har det varken gått upp eller ned, ingen megaförkylning som brutit ut men inte heller har jag känt mig på bättringsvägen. Har liksom stått och trampat på samma ställe några dagar, tills nu ikväll. Pang sa det och nu rinner näsan och halsen gör ont. Det är ju nuuu jag behöver sova men den lyxen har inte jag tydligen. 
Jag har så jädrans mycket i huvudet nu så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och i ärlighetens namn minns jag inte när jag senast mådde riktigt bra. Det är alltid något liksom. Något som skaver, skär i hjärtat och gör ont. Att behöva möta varje dag med känslor av misslyckande och hopplöshet, känslor som inte försvinner. Det är fan inte kul alltså. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0