louisethuresson

Fho och jag har känt varandra sedan vi var väldigt små och pluttiga. Vi umgås fortfarande och då brukar vi promenera tillsammans. Våra promenader är dock lite utöver det vanliga, det är ofta som någonting mer händer än bara själva promenaden i sig. 

 

Jag kan ju börja med i vintras när vi hittade en såndär madrass man åker nerför backar med. Vi var inte sena med att haffa den och dra några vändor i backen vid Främbyskolan. Det slutade dock inte lika bra som det började. Fho åkte ner i ett hål med vatten och blötte ner hela benet och jag åkte av madrassen och skrapade därmed upp hela rumpan på isen. 

 

Eller den där gången då vi träffade en cool liten kille som kallade sej själv något ännu coolare. Detta var uppe på Galgberget och vi går förbi en hög med sand där en liten pojke leker. Han hejjar så glatt och frågar vad vi heter, vi svarar och frågar vad hans namn är? Pojken kollar på oss och säjer inlevelsefullt "Ni kan kalla mej Emil i gropen". 

 

För att inte tala om den gången då vi kände oss som hjältar. Vi var i lekparken i Källviken (ja, där kom det fram också, vi brukar ofta gå till lekparker så vi lever ut våra barnasinnen lite grann) då vi hör ett hjärtskärande skrik och sedan en massa gråt. Det var en liten pojke vid namn Isak som ramlat med cykeln och fastnat med benet under den. Vi hjälpte stackaren, fick han på bättre humör, tog cykeln och följde med honom hem till hans föräldrar. 

 

Jag kanske ska dra den historien om när vi stötte på en onanerande man också? Då var vi först vid en liten skogskant för att ta genvägen genom skogen och snabbare komma fram. Medans vi gick där på stigen fick jag syn på en svartklädd man som stod ett par meter ifrån oss med ryggen mot. Det såg precis ut som att han stod och lättade lite på trycket och då kände man ju sej lite illa till mods när man kommer där och "förstör"... Men så var inte fallet, nej. Både jag och Fho lokaliserade ett par handrörelser som normalt inte annars hör till när man gör sina behov och det måste vi ha sett samtidigt för vi båda kollar på varandra för att liksom kontrollera att den andre har sett det också. Där och då börjar vi skratta och drabbas lite smått av panik, allt gick i ett de där korta sekundrarna och vi börjar springa åt varsitt håll, gör en varsin "cirkel-springning" då vi inser att vi inte sprang åt samma håll, KROCKAR med varandra men lyckas tillslut springa därifrån.

 

Det var några exempel på saker som händer när vi är ute och går tillsammans, haha.